Keramik och gravritual i Fyrislund
Det har nu gått snart ett år sedan vi avslutade undersökningarna av boplatsen och gravfälten vid Fyrislund i utkanten av Uppsala. Och även om vi inte har skrivit något om undersökningarna här på hemsidan sedan dess betyder det inte att vi har övergett platsen. Vi har under året som gått påbörjat arbetet med att förstå och tolka det stora och komplexa material som kom fram, tagit hand om alla fantastiska fynd och inlett flera intressanta analyser. Den första analysen att bli klar är av keramiken som har granskats noggrant av expert Ole Stilborg. Hans genomgång av keramiken ger inte bara information om kärlens form och utseende utan också om olika ritualer och seder i samband med begravningar.
På såväl boplatsen som gravfälten påträffades skärvor efter många olika typer av kärl i olika storlek och med olika form, från små miniatyrskålar till större urnor och bägare. Medan keramikmaterialet från boplatsen var ganska magert så hittades rester av kärl i det stora flertalet av gravarna, ibland flera stycken i samma grav. I gravarna har kärlen ofta använts som gravurnor, det vill säga som behållare för de brända benen, men också som så kallade bikärl. Bikärlen kan ha haft ett innehåll som var av betydelse för gravritualen, till exempel mat eller liknande, men det kan också vara så att själva kärlen i sig har haft en symbolisk innebörd.
I grav 1 - den stormannagrav vi skrivit om tidigare - har en keramikurna använts som behållare för de brända benen. Här är urnan under pågående framtagning.
Olika ritualer har varit förknippade med kärlen som ibland har varit med på själva gravbålet. I vissa gravar återfann vi hela kärl, medan det i andra fanns endast delar av kärlet och ibland endast enstaka skärvor. Detta behöver inte nödvändigtvis bero på att keramiken är dåligt bevarad utan kan vara ett resultat av själva gravritualen. Att endast delar av kärlen placeras i gravarna är vanligt på järnåldersgravfält och man kan tänka sig att enstaka skärvor har fungerat som symbol för hela kärlet. I en av gravarna kunde konstateras att ett kärl hade krossats redan före det brändes på gravbålet. Antingen kan man ha använt sig av ett gammalt kärl som råkat gå sönder eller så har det krossats som en del av gravritualen.
Ett sätt att ta reda på mer om användningen av keramiken är att göra en så kallad lipidanalys, vilken innebär att man söker spår efter fetter, oljor och vaxer i skärvorna som kan säga något om vad kärlet har innehållit. I tre av sex analyserade skärvor från Fyrislund fanns sådana rester bevarade. Två av kärlen har sannolikt innehållit mjölk, vilket inte är förvånande då boskapshållning har varit en dominerande del av ekonomin. Det tredje kärlet hade även det spår efter landlevande djur, men det var inte möjligt att säga om det rörde sig om mjölk eller köttprodukt, och kärlet tycks även ha innehållit vegetabilier. Ett av de kärl som innehållit mjölk användes som benurna i en grav, vilket innebär att den har haft en användning som mjölkbehållare innan den användes som gravurna. Det andra kärlet som innehållit mjölk var däremot placerat som bikärl i graven. Kanske har man placerat ett kärl med mjölk som gåva i graven, eller så är mjölkfetterna spår efter tidigare användning. Tydligt är att man oftast inte tillverkade nya kärl enkom för begravningen, utan använde sig av gamla hushållskärl.
Ett av de kärlen som innehållit mjölk var placerat som ett bikärl ovanpå brandlagret i grav 18. Kärlet låg på sidan, men kan ha hamnat i den positionen i samband med att graven täcktes med en stenpackning.
Utöver keramiken så har vi flera andra spännande analyser på gång som kommer att ge ännu mer information om gravritualer och livet på boplatsen. Till exempel arbetar våra osteologer för fullt med benmaterialet och vi har också påbörjat analys av jordprover för att identifiera olika typer av brända fröer från husen och gravarna, vilket kan säga oss något om gårdarnas ekonomi och olika begravningsritualer. Vi återkommer med nya spännande resultat längre fram!
