Skelettgravar och brandgravar i Fyrislund

Nu närmar vi oss slutet på undersökningen i Fyrislund, bara ett antal gravar på gravfältet i backen intill boplatsen återstår att gräva! På gravfältet har vi undersökt både skelettgravar och brandgravar från den period som kallas yngre järnålder. En annan spännande sak är också den hägnad av stolphål efter kraftiga stolpar som vi funnit och som avgränsat gravfältet från boplatsområdet.

 Sådana gravhägnader är inte okända – men heller inte direkt vanliga – och den säger oss något om hur man såg på landskapet i sin närmiljö under mellersta och yngre järnålder. Av något skäl har man velat avgränsa de dödas landskapsrum, kanske från de levande, kanske från naturen. I botten på ett av stolphålen låg ett spänne som kan dateras till folkvandringstid, kanske är det då som gravplatsen börjar användas?

Djurhuvud tillhörande ett bronsspänne från folkvandringstid tittar fram ur en jordklump.

Under yngre järnålder praktiserade man både jordande (begravning av obrända kroppar) och kremering av de döda och det är förstås intressant att man på detta gravfält har valt att använda sig av båda dessa gravskick. I skrivande stund har vi bara begränsade observationer vad gäller de dödas ålder, kön och så vidare att luta oss på, den systematiska analysen av benen kommer att påbörjas efter att vi har grävt färdigt. Men i ett fall har vi redan nu lite uppgifter. Det rör sig om en kvinna som avlidit i ung vuxen ålder. Hon var gracilt byggd och ca 1,70 lång och hade begravts i en ganska grund grop på gravfältet. På sig har hon haft en klänning som hölls ihop med hjälp av två spännen som bars på bröstet, så kallade spännbucklor. Med hjälp av spännbucklornas typ vet vi att hon levde under den tidigare delen av vikingatiden, 800-talet.

Kvinnograv med klädesspännen, sk spännbucklor.

Tygfragment som bevarats tack vare metallen i spännbucklan.

När vi påbörjade avtorvningen av det här gravfältet visste vi bara att här fanns ett antal mindre stensättningar, men det visade sig att det också fanns omarkerade skelettgravar och brandlager utan överbyggnad och på krönet av backen – en stor högliknande grav! Kröngraven är inte mindre än 19 meter i diameter, och den undersöks nu. Kanske är det den första begravningen på gravfältet som vi har här, en så kallad ”grundargrav”. De är ofta imponerande i sin storlek och placerade på så sätt att de dominerar gravplatsen.

De flesta gravarna som vi hittills har undersökt har visat sig innehålla både människor och djur och föremål, som kan ha varit den dödes personliga tillhörigheter, eller gravgåvor från dem som ombesörjde begravningen. Till de vanligaste gravgåvorna hör t.ex. kammar, keramikkärl och pärlor. Kärlen har i vissa fall använts som urna för den dödes kremerade ben, men i andra fall har de troligen innehållit mat, kanske en gåva från de levande. Pärlor förknippas vanligen med kvinnor, som ibland gravläggs med stora pärluppsättningar under yngre järnålder. Men enstaka pärlor har också män ibland burit, som smycke eller kanske som lyckobringare.

Ett par pärlor från en brandgrav med en större pärluppsättning, troligen från tidig vikingatid.

Om en vecka kommer vi att avsluta undersökningen, och då tar analysarbetet vid som kommer att resultera i en rapport. Om du är intresserad av slutresultatet kan du hålla utkik här på hemsidan – rapporten kommer att finnas tillgänglig för alla intresserade!