Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Långhus och ramverkshus i Mälbyn Skriv ut
2015-09-08 11:38

Vid undersökningarna i Mälbyn längs väg 288 några mil nordost om Uppsala har tre huslämningar kommit fram. Det första och det nordligaste är ett cirka 20 meter långt och 7 meter brett långhus. Inne i huset har taket burits upp av stolpar som stått i par och som grävts ner i djupa stolphål och stöttats med kraftiga stenskoningar. I den södra gaveln kom två utdragna stolphål där stora hörnstolpar varit placerade. Den här typen av långhus med utdragna gavelstolpar hör vanligen hemma i romersk järnålder–folkvandringstid (0–550 e.Kr.). Några motsvarande gavelstolpar har inte funnits i den norra gaveln. Flera mindre stolphål för väggstolpar finns utmed den västra långsidan av huset. Däremot har vi inte kunnat se några stolphål där den östra ytterväggen stått. Detta beror sannolikt på att väggstolparna varit nedgrävda genom ett tjockt kulturlager där färgningen efter nedgrävningarna är den samma som lagret runt omkring.Bild 1 Arbetsbild 72dpi img 3607Långhuset med de stenskodda stolphålen markerade med rödgula koner. Foto från SSO.

Bland det mest intressanta fyndmaterialet vid långhuset finns ett nyckelliknande föremål samt en kedja i järn (se foton). Vad kedjan kan ha använts till går inte med säkerhet att säga, men den kan ha varit en del av en s.k. skärding. En skärding är en anordning bestående av en kedja och tillhörande krokar för att hänga grytan över elden. Båda föremålen påträffades vid metalldetektering. Övriga metallfynd utgörs främst av spikar och hästskosömmar, men även en avbruten kniv och en liten knapp i kopparlegering har vi hittat. Knappen är sannolikt från historisk tid. Förutom järnföremålen kommer även lite keramik av järnålderskaraktär.Bild 2 Fyndbild 72dpiFyndet av ett nyckelliknande föremål i kulturlagret inne i långhuset.Bild 3 Fyndbild 72dpi img 341En järnkedja som påträffades i kulturlagret några meter öster om långhuset.


Ett femtiotal meter längre söderut kom de två andra huslämningarna. Dessa har en lite annorlunda konstruktion än långhuset. Båda har liksom långhuset nästan uteslutande stenskodda stolphål, i många fall stora och djupa. Husen har varit ramverkshus och troligen av skiftesverkskonstruktion där liggande plankor infattats mellan stående stolpar. En annan möjlighet är stavverkskonstruktion med stående plankor i stället för liggande. Husen överlagrar varandra. När det ena huset rivits eller eventuellt brunnit ner så har man byggt ett nytt med några meters förskjutning. Att det troligen skett ganska omgående kan vi nästan med säkerhet säga på grund av att båda husen har haft samma yttermått, 12x4 meter. Kanske har man till viss del återanvänt en del av byggnadsmaterialet som fanns i det första huset när det revs med tanke på att de är lika stora. Byggnadstekniken finns främst under vikingatid och in i medeltid med jordgrävda stolpar. Den allra största andelen av dessa hus har påträffats vid stadsgrävningar som exempelvis i Sigtuna. Med tiden byggs den här typen av hus allt oftare på syll i stället för med jordgrävda stolpar. Skiftesverkshus kan man se än i dag i en del gamla lador, men då uppbyggda på stensyll.

I dagsläget är vi inte helt färdiga med undersökningen och vi återkommer när det dyker upp något nytt av intresse.