Arkeologikonsult - Arkeologiska undersökningar - Sveriges äldsta arkeologiföretag

Intressanta lämningar i kvarteret Fältskären löser kanske frågan om tiden för Enköpings grundläggning! Skriv ut
2014-07-10 11:14

För några dagar sedan gjorde vi upptäckter som kan visa sig vara näst intill sensationella. Självklart återstår en del detaljarbete med stratigrafi och gärna vill vi också ha några oberoende dateringar innan resultaten är helt säkra. Men det som framkommit är ändå så spännande att vi vill peka på det redan nu.

StrandskoningDe här stora stenarna ingick i en strandskoning som anlagts invid den äldsta strandkanten som vi träffat på i kvarteret Fältskären.

 

Förra gången skrev vi om alla de utfyllnadsarbeten som gjorts för att vinna ny tomtmark ut i vattnet så att Enköpings stadsrum kunde utvidgas. En grov och preliminär datering visar att detta bör ha skett under en 50-årsperiod med start omkring år 1200. Då nämndes också att dessa utfyllnader kommit att överlagra en äldre gata utmed stranden. Den gatan har vi nu kunnat följa i tre olika generationer, varje generation av gatan har varit prydligt stenlagd och kantad med större stenar. Man har alltså lagt ner mycket arbete på den här gatan så det är fullt rimligt att tänka sig att den också utgjort en av de viktigaste gatorna i Enköpings äldsta gatunät.

Gata med stenlagd strandTill höger i bild ser vi den stenlagda gatan i sin äldsta fas och till vänster om den ligger ytan som var täckt med småsten ända ner till vattenbrynet. Eftersom dessa stenar verkar vara ditlagda så får man kanske tänka sig att stenpackningen fungerat som någon form av erosionsskydd?

 

Längs med den äldsta gatan löpte ett flätverksstaket som avgränsade den från själva stranden och utanför staketet fanns ett drygt två meter brett område som närmast är att likna vid en stenpackning ner mot vattenbrynet. På den ytan låg en hel del sopor i form av matavfall som blivit övertäckta med tunna slamlager som innehöll små musslor och snäckor i samband med översvämningar. Det var till och med så att man kunde ana en viss stranddoft med inslag av saltvatten och tång när lagren täcktes av.

DetaljbildDet här är en detaljbild där man överst kan se gatans stenskoning och sedan strandkanten med en del av de matrester som slängts ut i vattnet. Mellan och delvis över stenarna syns ett tunnt svämlager som antagligen avsatts under någon vårmånad då Mälarens vattenstånd var extra högt.

 

Gatan och staketet mynnade ut invid en plats som måste ha varit en båtlänning, alltså en plats där de boende eller besökare till staden kunde dra upp sina båtar. Det här är en smått unik lämning som veterligt inte påträffats i någon annan medeltida stad kring Mälaren, kanske inte i något annat område heller.

BåtänningDen gamla strandgatan mynnade ut i en båtlänning där stadsborna eller stadens besökare kunnat dra upp sina båtar. Det här är ett mycket intressant och ganska unikt fynd.

 

Som om inte detta vore nog så kom det fram ett dike när vi tog bort den äldsta gatan. Det låg direkt under gatan och hade samma längdriktning, alltså parallellt utmed stranden. Diket var omkring en halv meter brett och ganska grunt, bara någon decimeter djupt. Vad har det då haft för funktion? Det känns helt klart som att det mest rör sig om en symbolisk gränsmarkering. En gräns mellan stad och land. Innanför diket gällde andra regler än utanför, där inne kunde man bedriva handel, hantverk och köpenskap. Denna känsla förstärks än mer när man ser den direkt ovanpåliggande gatan med sitt staket, staket skulle då kunna ha utgjort ”stadens hank och stör” alltså dess stadsgräns. Båtlänningen där gatan mynnade ut har då fungerat som en port in till staden när man kom vattenvägen.

Äldsta gatan och underliggande diketHär har en del av den äldsta gatan grävts bort och det underliggande stadsdiket har kommit fram. Till vänster i bild kan man i den ljusa sanden ana några av de störar som ingått i det staket som löpt längs med gatan.

 

Det riktigt spännande med den här strandmiljön blir när man relaterar konstruktionerna och svämlagren till nivån över havet. Den ligger på +4.40 till +4.52 och det innebär enligt de gängse kurvor som skapats för strandlinjeförskjutningens förlopp i Mälaren att vi befinner oss i sent 900-tal på gränsen mot år 1000. Denna datering kan också stämma med fynd av keramik som vi gjort. Sannolikt är det alltså så att vi nu har säkra belägg för när Enköping grundläggs som stad och att vi då inte rör oss i 1100-talet som man tidigare trott utan faktiskt i slutet av vikingatiden och under samma tid som då andra urbana platser växer fram, till exempel som runt Mälaren med Sigtuna, (Söder)tälje och Västerås.

I morgon eftermiddag går vi på semester så nästa berättelse från Enköping räknar vi med att publicera först fredagen den 15 augusti så då är ni välkomna att fortsätta följa oss. Till dess, ha en skön sommar!